jaha, söndag, tillbringat helgen med att jobba o sörja,
far min gick bort i fredags morse o det känns fortfarande som någon har satt kniven i bröstet o vrider om fortfarande.
fan pratade med honom på torsdagen o då va han så in i helvete pigg o posetiv,
sen så ska han mindre än 24 timmar senare vara död?
va fan e det för stil då?
han som ville att man skulle komma till honom då cissi fött för han ville se knodden...
fattar fan inte fortfarande att han e död.

både igår och idag så har man haft känslan att man ska ringa till honom o kolla läget med han.
sen kommer man på det att han e död, vet ju att han e det, såg honom själv inne på
sjukhuset. kände till o med på honom. men endå så vill man inte fatta vad som hänt.
det går liksom inte in.
gråter gör ajg inte heller, inte speciellt mycket, antagligen pga att man inte förstått än vad som hänt.
tycker mest synd om cissi som får stå ut med en lätt irriterad mig som inte orkar göra specieltl mycket heller.

känner mig helt förstörd, sover inte speciellt bra, sover men känner mig lika trött som när jag gick o la mig.
känner mig som en plåga för omgivningen. känner mig inte som någon människa direkt nu.

denna helgen har varit ett rent helvete för både mig o cissi.
hoppas bara det blir bättre snart.

Älskar dig cissi, tack för du står ut o finns.